LCC (Life Cycle Cost), eller livscykelkostnad som är den svenska benämningen, adresserar alla kostnader ett objekt för med sig under hela sin livslängd. En LCC-analys ger en samlad ekonomisk bedömning av livscykelkostnaden. Analysen beaktar också att pengar har ett tidsvärde och att betalningar har olika värde beroende på när de inträffar.

I LCC-analysen beaktas alltså inte enbart investeringskostnaden utan även de kostnader som krävs för att hålla objektet hållbart under dess livslängd. Även besiktning, drift, underhåll och reparation, samt utrivningskostnader ingår (Figur 1). Många gånger har de löpande drift- och underhållskostnaderna större ekonomiska konsekvenser än investeringsutgiften. Följaktligen så behöver det billigaste alternativet ur investeringskostnadsaspekten inte alltid innebära det mest kostnadseffektiva alternativet i ett livscykelperspektiv.

Livscykelschema och LCC kategorier

Ett livscykelschema visar en schematisk bild över en objektets livscykel och sammanfattar alla åtgärder och kostnader som behövs för att vidmakthålla objektets funktion under sin planerade livslängd. De kostnader som är nödvändiga för att hålla objektet användbart, och ge sin fulla funktion, under sin livslängd benämns kostnader för livscykelåtgärder. LCC av ett objekt som ingår i en LCC-analys innefattar alltså både investeringskostnader och kostnader för livscykelåtgärder.

Mål med LCC-analys

Målet med LCC-analysen är kostnadsminimering med hänsyn till både investeringskostnader samt kostnader för livscykelåtgärder. Det mest LCC-effektiva objektet är följaktligen inte alltid det som har minsta kostnader för livcykelåtgärder eller har den lägsta investeringskostnaden eller har den längsta livslängden. Det mest LCC-effektiva objektet är det som har den minsta sammantagna årliga kostnaden för investeringskostnader, kostnader för livcykelåtgärder, och livslängd.

Livslängd

Med livslängd i LCC-analys menar vi ekonomisk livslängd som avser tidsperioden från det att objektet tas i bruk till den tidpunkt då kostnaden för reparations- och underhållsåtgärder (som krävs för att upprätthålla objektets avsedda funktion) blir dyrare än att ersätta objektet med ett nytt. För att bestämma hur länge ett objekt kan upprätthålla sin avsedda funktion utgår vi från tillverkarens specifikationer. Observera att dessa gäller under förutsättning att tillverkarens rekommendationer för användning efterlevs och att objektets planerade service- och underhållsåtgärder genomförs.

Metoder för att jämföra kostnader

Pengars tidsvärde är centralt i LCC-analys eftersom kostnader som inkluderas i analysen skall betalas vid olika tidpunkter. För att kunna jämföra kostnader som betalas vid olika tidpunkter måste dessa omvandlas till ett gemensamt tidsvärde. Den vanligaste metoden för att jämföra tidigare, nuvarande och framtida kostnader med dagens värde kallas för Nuvärdesmetoden (NV).

Kostnader som betalas vid olika tidpunkter behöver dock ta hänsyn till diskonteringsränta för att återspegla tidsvärdet av betalningar. Nuvärde är således det beräknade värdet av en investerings framtida kassaflöde, diskonterat med hänsyn till en given diskonteringsränta (kalkylräntesats). Nettonuvärde (Net Present Value) är differensen mellan nuvärde och investeringskostnad.

Nuvärdesmetoden kan användas både för att besluta om en viss investering ska genomföras, eller för att jämföra olika investeringsalternativ. Det går dock bara att jämföra alternativ med lika lång ekonomisk livslängd. Om livslängden är olika, är annuitetsmetoden en bättre metod.

Annuitetsmetoden är nära kopplad till nuvärdesmetoden men där kostnaden anges per år, utslaget på investeringens livstid. I LCC-analys använder vi annuitetsmetoden för att jämföra investeringsalternativ som har olika livslängd och kan därigenom bestämma det mest kostnadseffektiva alternativet.

Tillämpningar av LLC-analys